Living Aloud

På fredag har jag ätit medicin i två veckor. Jag mår väl inte speciellt bra, men jag kan nog heller inte påstå att jag mår dåligt. Jag tror jag tappat bort nånstans hur det ska kännas att vara frisk. Därför undviker jag att känna efter.

Jag vet att vi alla redan lever i ovisshet. Vi vet inte vad som ska hända härnäst. Men plötsligt blev det så tydligt för mig. Jag har blivit rädd för att blicka framåt och drömma om framtiden.